16

som  en  skatt  pâ  en  denna  mans  kapitaltillgâng,  men
icke  ens  detta  âr  befogadt,  ty  man  bör  efter  rigtiga
grander  ej  beskatta  kapitale!  utan  inkomsten  deraf.  For
dem,  livilka  señare  komma  i  besittning  af  de  slagna
myntstyckena  är  ätgärden  alldeles  orimlig.  Man  vill  att
de  skola  emottaga  myntet  för  füllt  efter  prägein,  och
säledes  läta  öfverföra  skattebördan  pâ  sig,  ehuru  det
sannerligen  icke  Annes  nägot  skäl  att  belasta  dem  dermed.
  För  sädana  orsaker  hafva  troligen  alla  af  vär  tids
lagstiftare  fullkomligen  förnekat  all  rätt  att  vid  myntningen
  beräkna  nägon  slagskatt.
Frägan  om  den  särskildt  beräknade  godtgörelsen
för  myntningsarhetet  är  af  annan  beskaffenhet.  För  alla
dem,  hvilka  ega  begagna  myntet  säsom  laga  betalningsmedel,
  medför  prägein  visserligen  noga  taget  sä  mycket
tillskott  i  beqvämlighet  och  varuvärde,  att  afdraget  för
myntningen  derigenom  kan  anses  betäckt;  men  förhällandet
  förändrar  sig,  om  man  söker  göra  myntet  gällande
  i  ett  annat  land,  hvarest  det  icke  är  legaliseradt
och  dess  verkliga  metallvärde  följakteligen  endast  kan
komma  att  beräknas.  Uti  den  internationela  handeln,
som  ju  längre  dess  mera  fâtt  en  stör  betydelse,  kan
prägein  under  sâdant  förhällande  pâ  intet  vis  betraktas
säsom  en  bestândsdel  uti  myntets  verkliga  bytesvärde,  '
hvarföre  myntningen  i  vär  tid  vanligen  bekostas  af  staten
  och  myntstyckena  inneliälla  füllt  den  qvantitet  me-  '
tall,  som  prägein  utvisar.  För  denna  kostnad  plägar  en  ^
godtgörelse  ätminstone  delvis  komma  staten  tili  godo
derigenom,  att  ringare  mynt  vanligen  släs  underhaltiga
och  sättas  i  oinlopp  med  uttryckeligt  vilkor,  att  dess»
endast  äro  giltiga  für  smä  liqvider  tili  begränsadt  belopp
  eller  för  att  utjemna  större  sädana.  Beräkningen
efter  prägein  af  det  cirkulerande  myntets  värde  kan  der-