4

18

qvider.  Om  man  ville  stämpla  och  begagna  dem  hvar
för  sig,  den  ena  metallen  oberoende  af  den  andra,  sä
skulle  man  erhälla  tre  särskilda  bytesförmedlare  och
värdemätare,  af  hvilka  den  ena  icke  skulle  öfverensstämma
  med  den  andra,  sävida  deras  bytesvärden,  tili
följd  af  olika  konjunkturer  för  anbud  och  efterfrägan,
kunna  vara  föränderliga  ända  derhän,  att  den  enas
värde  stiger,  medan  den  andras  fallen  En  sädan  trefaldig
  bytesförmedlare  skulle  medföra  betänkliga  oredor
i  all  handel  och  vandel,  och  derföre  har  man  varit  nödsakad
  att  bestämma  en  af  dem  säsom  normal  penningevara
  och  gifva  ät  de  öfriga  en  sekundär  betydelse.
Sälänge  silfret  ännu  hade  ett  flerfaldigt  högre  värde
än  i  närvarande  tid  och  handelsrörelsen  derjemte,  tili
följd  af  restriktiva  lagar  och  en  svagare  Produktion,  höll  ■
sig  inom  trängare  gränser,  var  det  naturligt  att  silfret
skulle  fä  gälla  säsom  den  dominerande  myntmetallen.  I
Guldet  behandlades  mera  säsom  cn  vanlig  handelsvara,
sä  att  det  likväl  äfven  tjenstgjorde  vid  liqvider  säsom
betalningsmedel,  och  af  kopparn  förfärdigades  myntstycken
  af  ringare  värde.  Man  beräknade  huru  mycket  af  :
sistnämnda  metall  motsvarade  öfter  gallando  pris  en  viss
qvantitet  silfver  och  gaf  ät  kopparn  en  prägel  uttryckt
i  silfvervärde.  Hände  det  sedan  att  det  relativa  bytesvärdet
  emolían  dessa  tvâ  metaller  förändrades,  sä  att
det  blef  fördelaktigt  för  päpassliga  spekulaiiter  att  ned-  ^
smälta  kopparmyntet  och  använda  det  för  andra  ändamäl,
  künde  rörelsen  komma  att  sakna  nödig  qvantitet
omsättningsmedel,  och  man  blef  sälunda  föranledd  att
tillämpa  det  system  för  underhaltigt  skiljemynt  i  koppar,
  hvarom  redan  fräga  varit.
När  det  señare  blef  nödigt  för  mänga  orsakers
skull  att  gifva  ät  guldet  en  större  betydelse  säsom  mynt-