40

1.  Civillagen  innehâller  âtskilliga  bestämiiingar
om  sã  (lana  kreditförbindelser,  som  kimna  inbegripas
under  benäinningen  vanlUja  skuldsedlar,  och  hvilkas
hufvudsakliga  bestâmmelse  ar  lânekrediten  eller  att  sâkerstâlla
  tvâ  kontraheraiide  parters  ômsesidiga  râttigheter,
  dâ  den  ena  försträcker  kapitaler  ât  den  andra.
Ofvanfüre  är  redan  antydt  huruledes  lagstiftaren  tydligen
  afsett  en  sádan  användning  af  dessa  skuldsedlar,
och  det  kan  icke  koinma  i  fraga  att  uti  denna  skrift
mera  i  detalj  utveckla  dithörande  rättsförliällanden.  Här
bör  deremot  anmärkas,  att  de  vanliga  skuldsedlarne  icke
dess  inindre,  likasom  livaije  annan  fordran  eller  förmögenhetsdel,
  förmä  i  nägon  obetydligare  man  betjena
omsättiiingen.  De  kunna  göras  tili  foremál  für  ett  vanligt
  byte,  dâ  den  ena  af  tvâ  kontrahenter  ästundar
nägon  den  andras  egodel,  och  den  andra  deremot  vill
disponera  motvärdet  säsom  ett  räntebärande  kapital.
Skuldsedlarne  kunna  ock  i  egenskap  af  bytesförmedlare
tili  visst  öfvcrenskommet  pris  cmottagas,  für  att  derefter
  öfverflyttas  tili  annan  säsom  betalning  vid  nägon
ny  transaktion,  men  allt  detta  kan  icke  utföras  utan
vissa  svâriglieter,  beroende  af  redan  antydda  förhällanden.

2.  Läneobliyationer,  utgifna  af  staten  eller  särskilda
  korporationer  och  bolag,  hafva  i  rättsligt  afseende
samma  egenskaper  som  de  vanliga  skuldsedlarne.  Emedan
  länen  icke  sallan  äro  ouppsägbara  och  i  de  flesta
andra  fall  stälda  pä  lang  tids  amortering,  äro  de  ocksä,
mer  än  vanliga  skuldsedlar,  egnade  att  förmedla  kapitalomsättiiingen,
  men  icke  dess  mindre  äro  de  pä  en  gang
i  vidsträcktare  förhällande  användbara  äfven  für  byteshandeln. ­
  Detta  kan  bero  af  flere  omständigheter,  sâsoin
deraf  att  de  äro  utfärdade  af  mera  vederhäftiga  och