80 
triotiska sympatier och handliugar förmädde visserligeii 
i nägon inâii tillbakahâlla kursfallet. Understödd af 
gynsammare konjunkturer lyckades ocksä banken att 
genom en förständig förvaltning under áren 1803 till 
1809 och 1817 till 1821 nedtrycka sedlarnes agio till 
tvâ, tre eller fyra procent, men under hela den öfriga 
tiden, räknad frän äret 1801, var detta agio i ständigt 
stigande frän 8 tili 25 pro cent. 
Âr 1819 började Robert Peel sin politiska bana, 
och en pâ bans initiativ tillkommen bill öppnade derefter 
bankens vexellucka. Under tiden emellan 1 Febr. och 
1 Okt. 1820 borde sedlarne inlösas med oprägladt guld 
efter beräkning pâ ett uns af 4 p. 1 sk., derefter intill 
den 1 Maj 1821 med ett uns pâ 3 p. 19 V2 sk., och 
sluteligen intill 1 Maj 1823 efter beräkning af sedlarnes 
fulla guldvürde (= 3 p. 17 sk. 10 pc. pâ hvarje uns). 
Efter sistnämnda tid vidtog utvexlingen i prägladt mynt, 
och sedermera har den icke blifvit afbruten. 
Men nya förvecklingar efterträdde de gamla. Freds- 
tiden uppjagade spekulationerna, och genom dem fram- 
kallades âr 1825 en ny kris. Ifran nödvändigheten att 
änyo tillstänga vexelluckan blef banken denna gäng 
räddad genom emission af sedlar pâ ringare valor till 
ett belopp af 80 miljoncr p., hvilka verkade att en 
motsvarande qvantitet metalliskt mynt inflöt i banken 
och förstärkte dess invexlingsfond. En sä djerf operation 
ville man naturligtvis icke behöfva anlita i framtiden 
och blef derigenom föranledd att reformera hela bank- 
. väsendet. 
Hvad man dä i främsta rummet tog i öfvervägande 
var de öfriga mindre bankernas ställning. Utan sädan 
periodiskt upprepad oktroi af pariamentet, som legiti- 
merat ifrägavarande bank, medgaf lagen dä ännu in-