81

6

gen  liraiterad  bolagsansvarighet.  Men  friheten  att  ingá
solidariska  bankbolag  var»  ganska  stor,  likasom  ock  deras
operationsfält  vidsträckt.  De  voro  tillförene  icke  ens
förhindrade  genom  nägot  lagbud  att  utställa  tryckta
kriditsedlar,  och  dä  en  författning  af  är  1708  ville  i
detta  afseende  gynna  den  stora  Londonbanken  säsom
vedermäle  för  visade  tjenster  ät  statsverket,  bestämdes
att  bolag  för  bankrörelse  och  sedelutgifning  icke  finge
omfatta  mer  än  sex  intressenter,  en  ätgärd  som  naturligtvis
  äsyftade  att  minska  antalet  af  mägtigare  eher
farligare  konkurrenter  för  den  stora  banken.  Emedan
dylika  smä  bolag  icke  voro  förbundna  att  anmäla  om
sin  tili  varo,  forran  ett  pâbud  derom  utfärdades  âr  1808,
är  det  icke  ens  fullständigt  bekant  huru  mänga  sädana
dessförinnan  existerat.  Under  áren  1809—1826  varierade
  deras  antal  emellan  700  och  900.
Idkeligen  upprepade  konkurser,  neraligen  283  för
heia  tiden,  tillkännagäfvo  deras  svaghet,  och  när  konkursernas
  antal  ensamt  för  áren  1825  och  1826  befanns
uppgä  tili  80,  underkastades  bankväsendet  sistnämnda
är  en  sädan  reform,  att  jeinväl  större  solidariska  bankbolag, ­
  bestäende  af  ett  obegränsadt  antal  intressenter,
finge  bildas  under  namn  af  joint-stock-banks,  dock
med  det  anraärkningsvärda  förbehäll  att  deras  operationer
  icke  finge  sträcka  sig  tili  London  och  dess  omgifningar
  pä  ett  afständ  af  65  engelska  mil.  Oaktadt
den  solidariska  ansvarigheten  i  begynnelsen  försvärade
deras  tillkomst,  hade  likväl  nära  100  dylika  redan  hunnit
  organiseras  in  till  âret  1837,  dâ  de  smâ  s.  k.  prívala
bankerna  deremot  hade  minskats,  sâ  att  deras  antal  âr
1848  icke  belôpte  sig  till  mer  än  199  stycken.
Denna  tid  kunde  visserligen  anmärkas  emot  de
engelska  bankernas  dâvarande  tillstând,  att  den  solida-