128
OM JORDRÄNTA.
jordeii gifver ingen jordränta. Dess afkastuing är arbetslön
och kapitalränta. Jag behöfver knappast papeka,
att äfven denna lag star i den iunerligaste öfverensstäraraelse
med den ekononiiska principen, sä att den
rent af künde deduceras frain därur.
Samnia lag tor jordräntan gäller äfven for sainhällsstadier,
sädana som det närvarande, da alla de natnrliga
krafterna äro tagna i ans])räk i en alldeles oerhörd
grad. Det gifves vissa natnrkrafter, som finnas
i den mängd och lämna sä obetydlig afkastning, att
ingen är villig att därtor betala nägonting. I vissa
strömmar är lisket sä litet gifvande, att egaren tilhiter
hvem som hälst att begagna sig däraf, i andra ater ntgä
fiskarrendena med höga siimmor. Därgvärk lämna
ofta höga jordräntor, all den stund mark med sädana
spcciella fördelar gifver en niängfaldigt högre afkastning
än jord, som användes tili äker; dock är äfven i
detta fall jordräntan ytterst vexlande, beroende ]>ä, hur
gifvande grufvan är. Yi veta ju manga fall, da en
grufva lämnat sä ringa afkastning, att det nedlagda kapitîdet
och arbetet erhällit endast vanlig betahiing; i
detta fall lämnar grufvan ingen jordränta.
Det behöfver icke vara endast jordens beskaffenhet,
som afgör jordräntans storlek; dess läge spelar därvid
äfven en stör rol. Jorden tjänstgör, som jag pä tal
om naturell som produktionsfaktor visade, äfven därigenom
att den lämnar plats för jiroduktion. Endast
och allenast utrymmet kan man under vissa förhällanden
vara villig att betala mycket bögt pris for. Detta
är fallet i de stora städerna, där man för hvarje kvadratfot
jord betalar flora kronor, och där själfva jorden