113 
8 
mäklare och handelsfaktorer, men i det señare deremot 
qvinnor, harn, kyrkans tjenare, skollärare, militärer, 
slösare, pensionärer, bonder, ringare borgare, arbets- 
karlar, studenter, vetenskapsidkare, jurister och konst- 
närer. 
Oaktadt sädana restriktioner öppnade emellertid 
de utländska lagarne ett vida större fält für vexelrörel- 
sen än 1748 ärs stadga, som begränsade vexlarnes an- 
vändning tili relationerna emellan ett fätal utrikes hand 
lande och deras aflfärskunder i utlandet. För att afböja 
ett sä svärt hinder för den ekonomiska utvecklingen 
tillkom den nu gällande vexelstadgan, daterad den 29 
Mars 1858. Landets Ständer hade dâ ännu icke till 
fälle att pröfva dess lämplighet, men den har dock icke 
blifvit opröfvad, ty den öfverensstämmer i alla hufvud- 
sakliga afseenden och vanligen äfven ordagrant med 
Sveriges och Tysklands nya vexelförfattningar, den sven- 
ska af är 1851 och den tyska af är 1848; och säsora 
en lag af Öfvervägande internationel betydelse fär den 
i ingen händelse vara i väsentliga stycken afvikande frän 
andra länders vexellagar. Den tyckes ocksä alldeles 
icke hafva varit niisshaglig, ty oni man sammanlägger 
hvad lagen och praktiken gemensamt ästadkommit, sà 
finner man en öfvergäng eller en omkastning i motsatt 
rigtning sä stör och sä hastig, att rättsordningen sallan 
fätt röna en dylik. Vanligen ställer den naturliga trög- 
hetslagen mänga och ofta ganska längvariga hinder för 
tillämpningen af en ny rättsordning i samhällslifvet, men 
här finner man att lagen ätminstone i vissa afseende 
snabbt vunnit kanske mera gehör än den äsyftat. Grund- 
satsen att alla, som i allmänhet ega rätt att ingá bin- 
dande aftal, ocksä kunna underkasta sig ansvarighet 
efter vexelrätt, finnes endast indirekt uttalad uti 91 §