80

triotiska  sympatier  och  handliugar  förmädde  visserligeii
i  nägon  inâii  tillbakahâlla  kursfallet.  Understödd  af
gynsammare  konjunkturer  lyckades  ocksä  banken  att
genom  en  förständig  förvaltning  under  áren  1803  till
1809  och  1817  till  1821  nedtrycka  sedlarnes  agio  till
tvâ,  tre  eller  fyra  procent,  men  under  hela  den  öfriga
tiden,  räknad  frän  äret  1801,  var  detta  agio  i  ständigt
stigande  frän  8  tili  25  pro  cent.
Âr  1819  började  Robert  Peel  sin  politiska  bana,
och  en  pâ  bans  initiativ  tillkommen  bill  öppnade  derefter
bankens  vexellucka.  Under  tiden  emellan  1  Febr.  och
1  Okt.  1820  borde  sedlarne  inlösas  med  oprägladt  guld
efter  beräkning  pâ  ett  uns  af  4  p.  1  sk.,  derefter  intill
den  1  Maj  1821  med  ett  uns  pâ  3  p.  19  V2  sk.,  och
sluteligen  intill  1  Maj  1823  efter  beräkning  af  sedlarnes
fulla  guldvürde  (=  3  p.  17  sk.  10  pc.  pâ  hvarje  uns).
Efter  sistnämnda  tid  vidtog  utvexlingen  i  prägladt  mynt,
och  sedermera  har  den  icke  blifvit  afbruten.
Men  nya  förvecklingar  efterträdde  de  gamla.  Fredstiden
  uppjagade  spekulationerna,  och  genom  dem  framkallades
  âr  1825  en  ny  kris.  Ifran  nödvändigheten  att
änyo  tillstänga  vexelluckan  blef  banken  denna  gäng
räddad  genom  emission  af  sedlar  pâ  ringare  valor  till
ett  belopp  af  80  miljoncr  p.,  hvilka  verkade  att  en
motsvarande  qvantitet  metalliskt  mynt  inflöt  i  banken
och  förstärkte  dess  invexlingsfond.  En  sä  djerf  operation
ville  man  naturligtvis  icke  behöfva  anlita  i  framtiden
och  blef  derigenom  föranledd  att  reformera  hela  bank-.
  väsendet.
Hvad  man  dä  i  främsta  rummet  tog  i  öfvervägande
var  de  öfriga  mindre  bankernas  ställning.  Utan  sädan
periodiskt  upprepad  oktroi  af  pariamentet,  som  legitimerat
  ifrägavarande  bank,  medgaf  lagen  dä  ännu  in-