91
derstiga fern personer. Legitimation gäller för tjugu är
i sender, och rörelsen fär begynna, sedan hälften af
grundkapitalet blifvit inbetaldt, och fortsättas, ifall den
âterstâende delen af kapitalet influtit inom fern mänader
derefter. Ingen bank fär hälla utelöpande sedlar tili
högre belopp än en half miljon dollars. Sedlarne skola
lyda pä bestämda valörer frän 1,000 tili en dollars, men
hela beloppet af dem, som understiga fern dollars, fär
icke vara större än en sjette del af heia sedelstocken.
De skola utfärdas pä blanketter, för hvilka en motsva-
rande garantisumma i värdepapper förvaras af staten,
Heia massan af sarateliga bankernas utelöpande sedlar
begränsades genom 18G4 ärs författning tili 300 miljoner
dollars, hvilket belopp sedermera likväl erhällit en till-
ökning af 82 miljoner. Det är anmärkningsvärdt att
flertalet af de äldre hankerna, hvilkas antal är 1863
uppgick tili 1,462 stycken, smäningom och sjelfmant ré
organiserai sig tili nationalbanker, sä att af de forra
är 1877 icke mer än 633 stycken qvarstodo oförändrade.
Henna omgestaltning kan väl icke tillskrifvas nägon an
nan omständighet än det större fürtroende, som de nya
bankerna förmädde ingifva, samt nödvändigheten för de
äldre att bereda sig en dylik ställning.
Men det äterstod ännu att afhjelpa en svär olä-
genhet. Under inbördes kriget hade Nordstaterna, lik-
som Unionen under sin första frihetskamp, bestridt en
betydlig del af sina krigskostnader med icke räntebä-
rande statskassasedlar, hvilka igenkännas under namnet:
„LVeoiftacArs“. Af dem cirkulerade ännu den 1 April
1866 icke mindre än 461 miljoner dollars, och som dessa
hade ifräii rörelsen utträngt den metalliska valutan, var
det icke möjligt att föreskrifva nationalbankerna nägon
skyldighet att invexla sina sedlar med klingande mynt.