97

i  närvarande  tid  âstadkommit  i  Förenta  staterna.  Myntrealisationen
  hade  visserligen  delvis  blifvit  bygd  pá  försäljning
  af  bankens  kopparförräd,  men  denna  utväghjelpte
ej  längt  Den  under  frihetstiden  redan  öfverhöfvan
skuldsatta  statskassan  behofde  for  ändamälet  ytterligare
upplâna  1,200,000  holländska  gulden  och  all  denna  skuld
blef  tryckande.  Oaktadt  sin  rediga  uppfattning  af  frâgan
  var  Gustaf  III  just  icke  heller  den  man,  som  praktiskt
  förmädde  inrätta  hushâllningen  efter  tillgângarne
uti  ett  utarmadt  rike.  Han  sâg  emellertid  klart  att
bankens  och  statens  affärer  icke  vidare  borde  med  hvarandra
  sammanblandas,  och  derföre  inrättade  han  âr  1789
ett  särskildt  Riksgäldskontor,  som  hade  att  pàrükna
vissa  anslag  och  borde  förmedla  skuldens  betalning  med
tillhjelp  af  âtskilliga  till  bankväsendet  hörande  kreditoperationer.
  Kassan  förstärktes  genom  utlânade  statskassabiljetter
  under  namn  af  riksgäldssedlar,  hvilka  voro
stälda  pâ  lâg  valor  och  gâlde  i  innehafvarnes  hand,  men
hvarken  inlöstes  eller  afkastade  nâgon  ränta,  ehuru  en
ringa  sâdan  först  utlofvades.  Sedan  detta  omsättningsmedel
  teinmeligen  öfvermättat  rörelsen,  och  riksgäldssedlarnes
  kurrenta  varde  fallit  i  betydlig  grad,  mâste
banken  âr  1803  ânyo  indragas  i  affären.  Den  erhöll
vissa  statsanslag  och  förband  sig  att  inlösa  en  del  af
riksgâldssedlarne,  men  gjorde  sig  derigenom  oförmögen
att  infria  tillochmed  sina  egna  sedlar.  Fôljden  deraf
var  att  dessa  sistnämnda,  som  representerade  specie
riksdalrar,  tidtals  icke  gälde  mer  än  en  tredjedel  af  det
iiominela  värdet.  Efter  den  under  áren  1830  och  1835
vidtagna  nya  myntrealisationen,  dâ  sedlarne  âter  hegynte
inlosas,  bief  deras  kursvärde  deßnitivt  faststiãdt  till
procent.  Riksgäldssedlames  värde  var  ännu  mindre,
  ty  deraf  behöfdes  tre  riksdaler  for  att  motsvara