133 
den utlofvas annan dag än den rätta förfallodagen eller 
bestämraes i annat raynt än vexeln upptager eller tili 
annat belopp, om betalningsskyldigheten genom särskildt 
vilkor eller den godkännande personens underskrift kora- 
mer att hvila pä annan individ eller firma än vexeln 
etter ordalydelsen är dragen uppä o. s. v. 
Har accept redan blifvit tecknad, fär den seder- 
mera icke upphäfvas, ändras eller äterkallas. äfven om 
begge kontralienterna künde förena sig derom, ty saken 
angär flere andra uti affären iutresserade personers rätt 
(19 §). I anseende dertill, och som möjligt är att accep- 
ten vid ett eller annat tillfälle, exempelvis dä vexeln 
förevisas tili betalning, kan blifva utstruken af godkänna- 
ren, i afsigt att derigenom äterkalla sin förbindelse, har 
lagstiftaren funnit skäl att i sammanhang med nyss- 
nämnda bestämningar inrycka i författningens 19 § ett 
stadgande derom, att accepten skall ega full kraft och 
verkan, äfven om den befinnes vara öfverkorsad, hvar- 
vid naturligtvis mäste förutsättas att den ännu är läs 
tig och dess innehäll säledes äfven bevisligt. Dä man 
tager motivet i öfvervägande, kan tillämpningen af detta 
stadgande icke iitsträckas tili öfvcrlätelserna, hvilka ofta 
kunna blifva skriftligen affattade, förrän aftalen om dem 
blifvit slutforda, och af sädan anledning är det som den 
tyska författningen uttryekeligen stadgar, att utstrukna 
öfverlätelser skola vid pröfningen om vexlars legitima 
tion anses säsom icke skrifna (art. 36). 
Uti Frankrike förokomma bland de rättslärde olika 
äsigter angäende giltigheten af cn accept, som icke blif 
vit tecknad pä sjelfva vexeln, utan affattad uti en sär- 
skild godkännelseskrift. Ehuru de jurister, som vilja 
tilläta separerade accepter, lära utgöra flertalet, kan man 
likväl väga betvifia, att den franska lagen äsyftat hvad