134

de  pâyrka.  Förfaraiidet  lemnar  öppet  rum  för  ätskilliga
  missbruk  och  bland  annat  för  ett  systematiskt  organiseradt
  vexelrytteri,  som  den  franska  lagen  ingalunda
vill  befrämja.  Hos  oss  kan  nägot  tvifvel  i  saken  icke
uppstä,  ty  uti  vexelstadgans  19  §  säges  uttryekligen  att
godkännandet  skall  ske  pä  sjelfva  vexeln.  I  annat  fall
kan  det  visserligen  vara  bindande  säsom  ett  civilrättsligt
  aftal,  men  fär  icke  bedömmas  efter  vexelrätt.  Denna
anordning  är  i  alio  mera  öfverensstämmande  med  god
ordning.  En  accept,  aifattad  i  särskild  skrift,  kan  förkomma
  eller  iindanhällas,  och  derföre  blefve  en  föregäende
  vexelinnehafvares  ställning  mer  eller  mindre  prekär. ­
  Ehuru  han  tryggat  sig  vid  redan  erhâllen  accept,
künde  han  pâ  utförd  regresstalan  likväl  blifva  nödsakad
att  infria  vexeln,  utan  att  hafva  nägon  möjlighet  att
derföre  söka  godtgörelse  af  acceptanten,  ty  vexeln  ensam
  för  sig  künde  icke  annorlunda  betraktas  än  säsom
oaccepterad.
Vagras  accepten,  eller  fästes  vid  godkännandet  sädana
  vilkor  eller  inskränkningar,  som  vexelbrefvets  ordalydelse
  icke  medgifver,  eller  kan  nägot  svar  i  saken  icke
erhällas  inom  tjiigufyra  timmar,  skall  vexelinnehafvaren,
säsom  redan  sagdt  är,  genom  protest  styrka  att  nägon
försummelse  deri  ej  fär  tillräknas  honoin,  samt  derefter
inom  den  i  lagen  bestämda  kortare  tid  göra  sin  ätergängstalan
  gällande  emot  de  föregäende  innehafvarena
eller  trassenten,  för  att  dessa  mä  kunna  koinina  i  tillfälle ­
  att  bevaka  sina  anspräk  om  betalning  hos  den
tredskande  trassaten.  Förslaget  tili  allmän  skandinavisk
vexellag  af  1878  har  pä  ett  sätt,  som  kan  räknas  tili
de  radikala,  velat  förebygga  förvecklingar  och  omgängar
i  nyssnämnda  afseende  genom  föreskrift  derom  att  för-