158

i  protesten  en  uppenbar  bekräftelse  derom,  att  betalningen
  förgäfves  blifvit  begärd,  och  der  ett  motsatt  förhällande
  kan  inträffa,  är  det  äsyftade  ändamälet  vunnet
och  ingens  rätt  förnärmad,  icke  ens  i  afseende  â  protestkostnaderna,
  för  hvilka  den,  sora  lätit  verkställa  protesten, ­
  i  sädant  fall  bör  ensam^ansvara.
Vill  vexelinnehafvaren  göra  sitt  fordringsanspräk
gällande  genom  en  emot  godkännaren  rigtad  process,  utan
att  samtidigt  angripa  de  öfriga  gäldenärerna,  och  utan
att  derföre  förlora  sin  regress  till  dem,  sä  kan  detta  ske
om  rättegängen  blifver  slutförd,  innan  preskriptionstiden
für  talan  emot  de  öfriga  tilländagär.  Honom  skall  d&
tilldömmas  icke  alienast  vexelns  innehäll  och  förenämnda
ränta,  utan  äfven  protestkostnader,  postpenningar,  mäklarearvode
  och  hvad  han  i  öfrigt  varit  nödsakad  att  i
saken  kosta,  äfvensom  provision  till  en  tredjedels  procent ­
  (43  §).
Ifall  innehafvaren  àter  föredrager  att  läta  processen
  emot  godkännaren  anstä,  och  vänder  sig  emot  de
öfriga  gäldenärerna,  eger  han  fordra  af  dem  lika  stör
betalning  och  godtgörelse,  och  den  eller  de,  vare  sig  utställare
  eller  indossenter,  hvilka  tili  följd  deraf  blifva  nödsakade
  att  infria  vexeln  och  betala  nämnda  kostnader,
kunna  med  lika  rätt  fordra  betalning  af  godkännaren  för
alla  deras  utgifter  (24  §).  Men  inträffar  det  att  sädan  utsökning
  af  vexelinnehafvaren  aflöper  fruktlöst,  sä  är  han
derföre  icke  hindrad  att,  sälänge  preskription  icke  mellankommit,
  upprepa  sitt  anspräk  om  betalning  hos  godkännaren ­
  och  att  genom  rättegäng  förpligta  honom  att  inlösa
vexeln  och;  godtgöra  skadan.  För  vexlar,  soin  sakna  godkännande
  kan  betalning  naturligtvis  icke  erhällas  pä  annat
sätt  än  genom  âtergàngstalan,  hvarvid  ansvarigheten  i
sista  hand  drabbar  utställaren.