114 
af 1858 ârs vexelstadga, men nâgot missförständ derom 
har likväl icke egt rum. Uti den allmänna Tyska vexel- 
lagen är det ännii de enskilda staterna förbehället att 
inskränka rättigheten att öfvertaga vexelgäld, sä att 
icke alla, ehuru annars myndiga, kunna underkasta sig 
en sâdan. Den generela regeln är: „Wechselfähig ist 
jeder welcher sich durch Verträge verpflichten kann." 
Detaljerna i 1858 ärs stadga skola blifva föremäl 
für vära betraktelser i nästföljande hufvudstycke, men 
dessförinnan kan det vara lämpligt att här framhälla 
nägra med ämiiet sammanhängande allmänna synpunkter. 
Säsom redan blifvit antydt, tilläter nu gällande lag att 
säsom vexlar beliandla tvä hufvudslag af skuldförbin- 
delser, nemligen: 
l:o) Proprie eller egna vexlar, uti hvilka utstalla 
ren, j ernte det han underkastar sig vexellagens före- 
skrifter, förbinder sig att sjelf infria en gäld, utan att 
nägon annan säsom betalande indrages i affären, och 
2:0) Trasserade eller dragna vexlar, uti hvilka 
nägon annan anraodas att fullgöra betalningen, hvar- 
utom tili denna klass fä hänföras sädana proprio vexlar, 
hvari utställarena ätaga sig att hälla de fürskrifna sum- 
morne vexelinnebafvarena tillhanda pä viss annan ort 
genom viss angifven person eller firma. Kn förskrif- 
ning af sistnämnda art benämnes domicilierad vexel, 
emedan utställaren tillätit att för ]i(%viden betrakta 
den andra orten säsom vore den bans hemvist (do- 
micilium). 
Namnet trasserad eller dragen vexel häntyder derpä, 
att aftalet innehär nägon dragning eller öfverföring. 
En sädaii kan ega rum med hänsigt tili tid, rum och 
person, llvarje kreditfürbindelse äsyftar nägon slags 
öfverföring i afseende ä tid, sävida gäldenärens skyldig-