den  kr  edit,  hvaraf  han  framför  allt  har  behof  för  att
kunna  med  rimlig  fraingäng  upprätthälla  sin  rörelse.
III.
Vexelgäldenärernas  ansvarighet.  I  detta  afseende
fürefinnes  en  hufvudsaklig  skilnad  emellan  proprie  och
trasserade  vexlar.  De  forra  pâkalla  i  allmänhet  inga
särskilda  ätgärder  för  vexeltalans  bevarande.  Fräga
derom  kan  likväl  uppstä,  om  nägon  señare  innehafvare
af  en  proprie  vexei,  efter  att  förgäfves  hafva  kräft  utställaren,
  vänder  sin  talan  i  saken  emot  en  tidigare
innehafvare.  Den  tyska  vexellagen  innehäller  nti  en
särskild  afdelning  mera  omständliga  stadganden  om  dessa
vexlar,  men  vär  vexelstadga  har  bortlemnat  alla  dithörande
  detaljer.  Den  lemnar  icke  fullständigt  svar  pä
nämnda  fräga  (jfr  2  §),  men  man  mäste  förutsätta  att
författningen  beträft'ande  dem  icke  &syftat  nägon  afvikelsc
  frän  den  allmänna  regeln  att,  der  samma  rättsgriind
  Annes  hör  samma  tillämpning  ocksä  iakttagas,
hvilken  uppfattning  för  öfrigt  äfven  finner  ett  hufvudsakligt
  stöd  uti  vexelstadgans  90  §.  Af  allt  detta  kan
anses  följa  att  den,  soni  vill  bcvaril  sin  vexeltalan  emot
eil  föregäende  innehafvare  af  en  proprie  voxel,  icke  fâr
lâta  nägon  försummelse  koninia  sig  tili  last  med  hänsigt
tili  bevakningen  af  sin  fordran  lios  ntställaren.  Innehafvaren
  af  en  domicilierad  proprio  voxel  torde  för  öfrigt
icke  heller  kunna  nndgä  att  i  laga  ordning  protestera
emot  vägrad  betalning,  ifall  han  vill  bibehälla  sin  rätt
oförminskad  att  efter  vexellagen  utföra  talan  emot  utställaren
  i  donnes  hemort  om  kapital,  ränta  och  kostnader.
Beträffande  trasserade  vexlar  innehäller  författningen ­
  deremot  fullgtändiga  föreskrifter.  För  betalningen