189 
i. 
längt den utgör afskrift och hvar origínala öfverdragelsema 
vidtaga, äfvensom hos hvem originalvexeln Annes, utan att 
likväl sistnäranda omständighets uteslutande beröfvar be- 
hörigen öfverläten afskrift dess vexelkraft. 
§ 66. 
Hvarje pä vexelafskrift befintlig originalöfverlätelse 
förbinder indossanten tili enahanda ansvarighet, som om 
den vore pä origínala vexeln tecknad. 
§ 67. 
Hvar, som originalvexeln förvarar, är skyldig att ut- 
lemna densamma tili den, som visar sig vara rättmätig in- 
nehafvare af en med öfverlätelse försedd afskrift deraf. 
Förhälles hufvudskriften; vare innehafvaren af afskriften 
berättigad att, sedan han protesterat för vägradt utlem- 
nande, anställa âtergângstalan mot de öfverlätare, hvilkas 
originalöfverlätelser Annas pä afskriften. 
§66. 
Förkommer godkänd vexel; eger den, som densamma 
förlorat, att hos domstolen i betalningsorten göra ansök- 
ning om vexelns dödande samt tillika inlemna afskrift af 
samma vexel eller sädan uppgift om dess innehäll, som 
Ratten pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. Vi 
sar han sannolik anledning att vexeln verkligen förkommit, 
varde offentlig stämning af Hätten utfärdad, ä dess dörr 
anslagen och uti landets allmänna tidning tre gànger, minst 
fjorton dagar mellan hvarje ging, införd samt innehafva 
ren af vexeln derigenom kallad att den vid Hätten upp- 
visa inom ir och dag efter det stämningen sista gingen 
varit uti tidningen införd, om vexeln di var förfallen, men 
eljest inom ir och dag frin förfallotiden. Blifver ej