121
att hvarje uppgift om en viss adressort utan allt äfven
ventyr kan bortlemnas. En viss betalningsort kan och-
bör enligt den samma vara angifven. I annan händelse
skall säsom sädan betraktas den ort, som är utsatt vid
vexelbetalarens namn, och ifall en dylik adress äfven
saknas, skall vexeln inlösas der vexelbetalaren i verklig-
heten bor. Enahanda bestämning ingick sederraera ocksä
uti det första förslaget af är 1878 tili skandinavisk ve-
xelordning, men har derefter blifvit modifierad (se bil.
3 §4^
I de fiesta fall är det ovilkorligen nödvändigt, att
vexeln upptager dagen, dä den blifvit utfärdad, emedan
säväl förfallo- som preskriptionstiderna ofta äro deraf
beroende. Ett undaiitag deri förekommer likväl beträf-
iande de s. k. precisa vexlarne, hvilkas förfallodag är
tili dag och datum bestämd (1 §, morn. 7, litt. a). En
ligt sträng lagtolkning böra äfven dessa, for att vara
ë^ltiga, jemte nyssnämnda dag och datum angifva det
tidsmoment, dä vexeln blifvit utstäld, men lagstiftarens
mening torde dock icke hafva varit, att ett sädant för-
farande borde gälla säsom absolut regel.
Dä en förbindelse affattas säsom proprie vexei, el-
1er dä en dragen vexel ställes pä trassenten sjelf för att
sedermera indosseras pä nägon hans order, pä sätt i 2 §
medgifvet är, kunna för öfrigt icke heller de i 1 § be-
stämda formerna användas utan vissa af sakens beskaf-
fenhet beroende nödvändiga modifikationer. Det samma
kan ocksä blifva nödigt, dä nägon säsom ombud pä grund
af fiillmagt eher procura ingär vexelaftal för sin huf-
vudman.
Men i all händelse är det, för att tvifvelaktiga
rättsförhällanden mä kunna undvikas, rädligast att i
möjligaste mätto noga följa lagens stadganden om