91 
derstiga fern personer. Legitimation gäller för tjugu är 
i sender, och rörelsen fär begynna, sedan hälften af 
grundkapitalet blifvit inbetaldt, och fortsättas, ifall den 
âterstâende delen af kapitalet influtit inom fern mänader 
derefter. Ingen bank fär hälla utelöpande sedlar tili 
högre belopp än en half miljon dollars. Sedlarne skola 
lyda pä bestämda valörer frän 1,000 tili en dollars, men 
hela beloppet af dem, som understiga fern dollars, fär 
icke vara större än en sjette del af heia sedelstocken. 
De skola utfärdas pä blanketter, för hvilka en motsva- 
rande garantisumma i värdepapper förvaras af staten, 
Heia massan af sarateliga bankernas utelöpande sedlar 
begränsades genom 18G4 ärs författning tili 300 miljoner 
dollars, hvilket belopp sedermera likväl erhällit en till- 
ökning af 82 miljoner. Det är anmärkningsvärdt att 
flertalet af de äldre hankerna, hvilkas antal är 1863 
uppgick tili 1,462 stycken, smäningom och sjelfmant ré 
organiserai sig tili nationalbanker, sä att af de forra 
är 1877 icke mer än 633 stycken qvarstodo oförändrade. 
Henna omgestaltning kan väl icke tillskrifvas nägon an 
nan omständighet än det större fürtroende, som de nya 
bankerna förmädde ingifva, samt nödvändigheten för de 
äldre att bereda sig en dylik ställning. 
Men det äterstod ännu att afhjelpa en svär olä- 
genhet. Under inbördes kriget hade Nordstaterna, lik- 
som Unionen under sin första frihetskamp, bestridt en 
betydlig del af sina krigskostnader med icke räntebä- 
rande statskassasedlar, hvilka igenkännas under namnet: 
„LVeoiftacArs“. Af dem cirkulerade ännu den 1 April 
1866 icke mindre än 461 miljoner dollars, och som dessa 
hade ifräii rörelsen utträngt den metalliska valutan, var 
det icke möjligt att föreskrifva nationalbankerna nägon 
skyldighet att invexla sina sedlar med klingande mynt.