159 
r 
Till det nu anförda angâende vexelpreskription kan 
sluteligen den generela anmärkning fogas att sâvâl pre- 
sknptionstiderna, som de ôfriga bestâmningarne derom 
âro frân hvarandra betydligt afvikande uti de skilda lân- 
dernas vexellagar. England utmärker sig bland annat 
i detta afseende genom saknaden af fixa eller i lag be- 
stämda tidsmâtt. Sâsom en allmân fordran gâller att 
alla âtgârderi vexelärenden skola bedrifvas skyndsamt och 
detaljerna fâ i ôfrigt bero ej mindre af den kommerciela 
an den judiciela praktiken. 
Ail den ^betalningsskyldighet, som i fôrestâende 
mâtto âligger godkännare, skall äfven fullgöras af dem, 
hvilka for nödfall eller for heders skull accepterat en 
vexei, sâ att dessa likväl icke hafva nâgot âliggande att 
infria vexeln, om den efter utförd âtergângstalan redan 
blifvit betald af den gäldenär eller dennes füregângare, 
pâ hvars anvisning eller for hvars heder vexeln blifvit 
accepterad. I öfverensstämmelse dermed gâller ocksà 
att, ifall en vexel blifvit godkänd och betald af en nöd- 
falls-eller hedersacceptant, som icke varit dertill främst 
kallad, skola alla de vexelinnehafvare vara befriade fràn 
regress, &t hvilka en s&dan fôrmân skulle kommit till 
godo, om den närmast berättigade hade fâtt fullgöra 
betalningen (59 §). Skulle exempelvis en nödfallsadress, 
anvisad af en señare innehafvare, blifvit föredragen 
framför en annan, som utställaren förbehällit sig, f&r 
âtergângstalan icke anstâllas mot nâgon af vexelns inne 
hafvare, sâvida den af utställaren anvisade, eh uni förbi- 
gângne adressaten skulle befriat dem alla frân ansva- 
righet, ifall han hade accepterat vexeln och fullgjort 
betalningen, medan deremot betalningen af den señare 
innehafvarens adressât icke kan anses frikalla dennes 
fôregângare frân ansvarigheten, om icke utstâllarens