101

industri  legitimerad  âr  1872  och  sluteligeii  äfven  eu  privat ­
  bank  i  Wasa  âr  1879.  Ingen  af  dem  har  ursprungligen
  varit  berättigad  tili  sedelemission,  inen  den  förstnämnda
  har  likväl  señare  erhâllit  tillstând  att  là  hàlla
i  rörelsen  ett  begränsadt  belopp  kreditbiljetter.  En  författning,
  som  i  detta  afseende  har  en  mera  framstâende
betydelse,  är  K.  Fürordningen  af  den  15  Jan.  1866,
emedan  den  haudlar  om  ett  generelt  herättigande  att
inrätta  privat  banker  och  bestämmer  de  allmänna  grunderna
  für  deras  säväl  legitimation  soin  rörelse.
Genom  K.  Man.  den  4  April  1860  äterinfördes,
säsom  man  kan  hoppas  nied  bättre  framgäiig,  den  fordna
myntenhetens  garni  a  namn  mark,  hvars  iiinehäll  bestämdes
  tili  Qerde  delen  af  den  vid  Borgâ  landtdag  für
samma  ändamäl  godkända  rubeln,  hvarjemte  banken  berättigades
  att  provisionelt  utgifva  sedlar  af  en  och  tre
marks  valür.  Samtidigt  vidtogos  fürberedande  anordningar
  für  prägling  af  mynt  i  mark  och  penni,  men  emedan ­
  Finlands  bank  dà  ännu  var  fürbunden  att  gä  allmänheten
  tillhanda  med  invexling  af  sedlar,  utan  ätskilnad
  emellan  finska  och  ryska,  och  invexlingen  af  dessa
sistnämiida  var  instäld  uti  Kejsaredömet,  künde  iiàgon
annan  invexling  i  den  finska  banken  icke  heller  komina
i  fräga  än  den  af  sedlar  einot  underhaltigt  ryskt  skiljemyiit.
  Men  derefter  gjordes  genom  K.  Fürordningen  af
den  8  November  1865  den  grundsats  gällande,  att  nietalliskt
  mynt  i  fiuskt  silfver  samt  fullhaltiga  ryska  inyntstycken
  af  en,  half  och  qvart  ruhels  valür  är  enda  laga
betalniugsmedel  i  landet,  och  när  banken  derjemte  blef
frikallad  frän  invexling  af  andra  än  egna  sedlar,  künde
dessa  sistnämnda  underkastas  en  füllt  bankinässig  behandling.
  Uti  fürfattningen  var  det  visserligen  förbehället,
  att  ryskt  underhaltigt  silfvermynt  äfven  borde  gälla