165 
en Indossat ännu icke har det accepterade exemplaret i 
handom, bygger han naturligtvis ännu icke sina beräk- 
ningar pä godkännarens, utan pä utställarens och de 
föregäende innehafvarenas vederhäftighet, och den stränga 
vexellagen ger hononi kraftiga medel att göra sälunda 
grundade anspräk gällande. Dertill koinmer att uti 
affarsverlden enhvar mäste vara angelägen att undvika 
tillochmed oafsigtliga missgrepp af näinnda beskaffenhet, 
om han vill upprätthälla sin kredit, säsoin ett ibland de 
hufvudsakligaste stöden för framgängen af hans verk- 
samhet. 
Om en vexei Ursprungligen blifvit utstäld i ett el- 
1er ett farre antal exemplar, och omständigheterna se 
ñare göra flere dylika behöfliga, sä har lagen äfven deri 
sörjt för omsättniIlgens beqvämlighet, ty den päbjuder 
att utställare är förbunden att uppfylla en derom fram- 
stäld begäran, säframt den framföres tili honom af alla 
innehafvare i successiv tillbakagäende ordning frän den 
ena tili den andra, hvarigenom dessa säsoin intresserade 
i saken erhälla en för dem i nägra afseenden nödig 
kännedom om den förändrade anordningen (61 §). Här- 
vid bör emellertid icke förbises, att en solavexel icke 
kan mängfaldigas genom nägra duppletter. En sädan 
bör äterstallas och ersättas genom nya dupplettvexlar, 
enhvar med sin päteckning om prima, secunda, tertia 
0. s. V. 
Sluteligen kan ifrägavarande ändamäl ocksä vinnas 
genom vexelafskrifter. Hvarje innehafvare kan utan alla 
omgängar begagna donna utväg för vidare öfverlätelser. 
Om en sädan afskrift upptager icke alleuast vexelns 
hufvudtext med dertill hörande anteckningar, utan äf 
ven alla till den dä närvarande tiden gjorda öfverlätel 
ser, sä att man deraf kan finna hvilken öfverlätelse i