Ill

nade  af  affarsmän  for  handel  eller  annan  deras  rörelse
fart.  636).  Uti  de  fiesta  andra  vexellagar  har  sagde
inskrîinkning  mimera  bortfallit.
Dernäst  framg&r  iir  bestiimningarne  i  1671  ilrs
fbrfattning,  att  en  trasserad  vexel  medfor  full  vexelkraft,
oberoende  deraf,  om  den  blifvit  dragen  ,.hemma  i  landet“
eller  mellan  skilda  bander.  Niir  man  tager  i  betraktande,
hvad  vi  snart  skola  erfara,  att  en  señare  lag  stallt  under
vexellagen  proprie  vexlar,  hvilka  for  handeln  och  omsättningen
  hafva  ganska  liten  betydelse,  men  deremot
uteslutit  derifrân  alla  inrikes  vexlar,  sâ  mftste  det  medgifvas
  att  1671  ârs  stadga  varit  bygd  p&  mera  rationela
grander.
Den  förhyade  vexelstadgan  af  den  21  Jan.  1748
öfvcrensstämmer  mod  sin  fHregAngare  deri.  att  proprie
skuldfilrbindelser  icke  finge  behandlas  sâsom  vexlar,  s&-framt
  de  icke  aro  domicilierade,  hvarefter  Res.  St.  Besv.
7  Juli  1752  §  21  ännu  bestämdare  förklarar,  att  detta
sä  mycket  mind  re  künde  komma  i  Mga,  dä,  särskilda
lagbud  finnas  mcddelade  om  proprie  förbindelser.  Deremot ­
  har  1748  ârs  lagstiftare,  kanskc  ntan  afsigt,  tillvägabragt
  en  betydlig  inskränkning  äfven  i  bruket  af
trasserade  vexlar.  Der  sîlges:  f,vexd  är  en  pennhujehondel
  elJer  hyte  af  det  ena  landete  eller  stndens  mynt
emot  det  andras^,  och  derigenom  stäldes  alla  inrikes
vexlar  utom  vexelstadgan.  Författningen  medger  visserligen
  icke  allenast  dragning  frän  land  till  land  utan
äfven  frân  stad  till  stad,  men  den  fordrar  derjemte  att
vcxeln  skall  äsyfta  utbyte  af  olika  mynt,  hvilket  just
icke  kunnat  förekomma,  dä  en  vexel  blifvit  dragen  frän
en  inhemsk  stad  tili  en  annan.  Utan  tvifvel  hade  lagstiftaren
  uti  en  sä  vigtig  och  genomgripande  sak  som
den  ifrägavarande,  bordt  uttala  sin  mening  bestämdare.