84

L

II.
Frankrike.  Historien  om  bankväsendet  i  detta
land  omfattar  hvarken  ett  längt  tidsskifte  eller  ett  flertai ­
  af  dithörande  anstalter.  Krediten  vill  icke  rätt  frodas
  under  en  sâdan  styrelse,  som  under  förflutna  sekler
ledt  Frankrikes  öden,  och  ännu  mindre  har  den  genom
Laws  förutnämnda  tilltag  vunna  erfarenheten  kunnat  väcka
förtroende  för  bankväsendet.  En  skuldsatt  regering  hade
âr  1776  föranledt  bildandet  af  èn  allmän  kreditinrättning
under  namn  af  diskontkassa,  men  den  tillintetgjordes
af  revolutionen  efter  ett  svagt  och  tynande  lif  i  sjutton
ärs  tid.
Den  nuvarande  „la  banque  de  France“  grundades
med  större  framgäng  af  Napoleon  I  och  stödjer  sig  pä
ett  grundkapital  af  45  miljoner  francs,  fördeladt  pä
45,000  aktier.  Dä  man  tager  i  betraktande  att  grundläggaren
  ville  centralisera  hela  verlden,  flnner  man  lätt
att  hans  bank  icke  heller  künde  blifva  fotad  pä  andra
principen  Sedan  en  del  af  grundfonden  hamnat  säsom
län  i  statskassan,  ökades  den  förra  förmedelst  ny  aktieteckning
  tili  100  miljoner,  inberäknadt  en  reservfond  af
tio  miljoner.  Denna  inrättning  blef  länge  Frankrikes
enda  bank.  Det  var  först  under  Ludvig  IMiilip  som
nio  oberoende  departements  banker  tillkommo  och  ätskilliga
  städer  förseddes  med  fllialer  für  Pariser  banken.
De  förra  hade  emellßrtid  icke  läng  tillvaro,  ty  begäret
  att  centralisera  och  gynna  Pariser  banken  fick  ny
styrka.  Medan  denna  fätt  utgifva  sedlar  af  100  francs
valor,  voro  departementsbankerna  förbjudua  att  utställa
sädana  pä  mindre  värde  än  250  francs.  Man  isolerade
dem  pä  allt  vis  samt  betog  dem  möjlighetcn  af  mera
omfattande  affärsförbindelser,  och  efter  det  revolutions-