121 
att hvarje uppgift om en viss adressort utan allt äfven 
ventyr kan bortlemnas. En viss betalningsort kan och- 
bör enligt den samma vara angifven. I annan händelse 
skall säsom sädan betraktas den ort, som är utsatt vid 
vexelbetalarens namn, och ifall en dylik adress äfven 
saknas, skall vexeln inlösas der vexelbetalaren i verklig- 
heten bor. Enahanda bestämning ingick sederraera ocksä 
uti det första förslaget af är 1878 tili skandinavisk ve- 
xelordning, men har derefter blifvit modifierad (se bil. 
3 §4^ 
I de fiesta fall är det ovilkorligen nödvändigt, att 
vexeln upptager dagen, dä den blifvit utfärdad, emedan 
säväl förfallo- som preskriptionstiderna ofta äro deraf 
beroende. Ett undaiitag deri förekommer likväl beträf- 
iande de s. k. precisa vexlarne, hvilkas förfallodag är 
tili dag och datum bestämd (1 §, morn. 7, litt. a). En 
ligt sträng lagtolkning böra äfven dessa, for att vara 
ë^ltiga, jemte nyssnämnda dag och datum angifva det 
tidsmoment, dä vexeln blifvit utstäld, men lagstiftarens 
mening torde dock icke hafva varit, att ett sädant för- 
farande borde gälla säsom absolut regel. 
Dä en förbindelse affattas säsom proprie vexei, el- 
1er dä en dragen vexel ställes pä trassenten sjelf för att 
sedermera indosseras pä nägon hans order, pä sätt i 2 § 
medgifvet är, kunna för öfrigt icke heller de i 1 § be- 
stämda formerna användas utan vissa af sakens beskaf- 
fenhet beroende nödvändiga modifikationer. Det samma 
kan ocksä blifva nödigt, dä nägon säsom ombud pä grund 
af fiillmagt eher procura ingär vexelaftal för sin huf- 
vudman. 
Men i all händelse är det, för att tvifvelaktiga 
rättsförhällanden mä kunna undvikas, rädligast att i 
möjligaste mätto noga följa lagens stadganden om